Nu är vi påväg igen fyra flyg på en vecka maffigt även för den snabbaste globetrottern till och med förskolepedagogerna ropar; var ska ni nu då? antagligen kommer folk ropa så efter mig hela livet visserligen vissa saker ändras aldrig kanske gör Algot revolt och cementerar sig själv till marken, eller så säger han att han blev en vild själ tack vare hans mamma, hoppas det vi få se men jag får erkänna att det blev en aning intensivt, även för moi den här veckan lätt hänt när det är juli och november känns som en evighet bort man minns mörket och tänker att ett fullsmockat schema skulle nog kunna pigga upp, göra susen bara det att man glömmer att dagarna är korta och knubbiga inte längre oändligt lång vackert skira mer som ett grytlock som kväver det sista darrande minnet av sommarsolen energin som lämnar kroppen man orkar helt enkelt mindre, av förklarliga själ som man gärna ignorerar så här är vi nu med sommarens optimism klingandes runt halsen en panodil och extra stark kaffe för att stå ut note to next year det blir höst igen, sommaren är inte förevigt hur som vi är påväg till min familj i England så nu tänker jag skylla ifrån mig inte mitt fel att min familj är ett flyg bort och inte en buss eller oh, tänk en promenad det är min föreviga fantasi men jag tänkte på en sak efter en kommentar här åh vad jag älskar när ni delar med er det är verkligen en av de största tjusningarna med Midis utbytet, oh what a beautiful thing, thank you så oändligt very much sluta aldrig <3 jo, det här med att resa en gång i tiden reste jag hejvilt utan eftertanke alltid med en extra resa i bagaget upp och iväg som värsta superman och även om jag fortfarande älskar det att resa som om för alltid i mitt DNA det är den jag är min stora hobby så är det inte längre prick detsamma sen Algot let it be clear att resandet handlar mest om mitt eget självuppfyllande även om jag ibland säger något högtravande om att jag vill visa Algot världen att resa handlar absolut inte om att vila upp sig, nej nej oftast kommer man hem tröttare än när man åkte dessutom har jag drabbats av akut flygräddhet får så sjukt mycket ångest, börjar gråta så fort planet skakar och tänker aldrig mer för jag är bokstavligt talat livrädd för att förlora allt men jag gör det ändå för det handlar om något annat miljöombyte att se något annat vara annat, dofta annat, smaka annat göra annat, höra annat smaka annat vara någon annan och för mig, funkar inget annat än just annat jag går på massage, träffar kompisar köper nya kläder läser en bok, lyssnar på musik podd vlogg pilates serier god mat och ibland sjabbig akupunktur, terapi jobbar, drömmer och njuter av vardagslivet för det är trots allt livet men sen är det som att jag börjar bli brun i kanterna hur jag än gör, hur mycket jag än älskar mitt liv som ett löv som snart ska ramla eller en gammal grönsak längst in i kylen kallbrand som sakta men säkert sprider sig i hela kroppen jag känner det så himla starkt i varje ådra, ut i fingrarna jag vill leva fullt ut jag vill inte ruttna eller dö varken i vardagen eller på ett flygplan söderut och just nu, i det här ögonblicket mitt livet går mycket ut på att balansera mellan de två
