<div> </div> <div> </p> <div> </p> <div> </p> <div> </p> <div> </p> <div> </p> <div> </p> <div> </p> <div> </p> <div> </p> <div> <div> </p> <div> </p> <div> </p> <div> </p> <div> </div> <div> </div> <div>Nyår i New York! Vi hade bokat bord mitt i smeten av Times Square. Vi förstod ju snabbt att det bara är turister som är dumma nog att ge sig in i dem folkmassorna, men nu var vi i New York och vi ville se bollen. Vi ville ha tv-serie upplevelsen, för vem vet hur många nyår man spenderar i New York? Vi ville kunna åka hem och berätta hur absolut underbart och once-in-a-life-time det varit på tolvslaget. Vi ville åka hem med minnet att vi med Frank Sinatras 'new york new york' i bakgruden hade räknat ner de sista tio sekunderna av 2012 tillsammans med tiotusen andra människor och hur hela himlen hade exploderat rakt ovanför oss. Så blev det inte. Gatan utanför vår restaurang var avsärrad så där var bara en handfull med människor och vi var så nervösa att bli av med vårt bord och behöva stå i kylan i fem timmar så att vi drack oss till att få stanna kvar. Vi beställde in drink efter drink och efter att ha konstaterat att "det är skönt att bli äldre och skippa alkohol-hetsen på nyår" så blev vi dygnraka Alltså verkligen kanon fulla. Men någonstans mitt i detta hade vi, trots allt, en helt overklig bra kväll. Visserligen ingen tv-serie - den var bättre än så för kvällen var verklig och vår från top till tå.. New York, strålande vänner och en riktig tjusig kväll gjorde att jag för första gången, på riktigt, upplevde att det var dags att fånga dagen. <strong>Jag frågade Anton om han ville gifta sig med mig. </strong>Han sa <strong>Ja. </strong>Han sa ja. Jag sa ja. <strong>Vi sa ja. </strong>Våren 2014 blir vi man och fru!</div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div>
