Jag har börjat läsa ny bok! Det är världens bästa avkoppling för mig på kvällarna, men senaste tiden har jag haft svårt att komma in i handlingarna. Jag la Karin Smirnoffs trilogi på hyllan, trots alla som älskat den (kanske plockar upp den i sommar) och Amanda Romares "halva malmö består av killar som dumpat mig" var kul men jag saknade inte den när jag var klar (definitivt ett kriterier när man utvärderar en bok). Och nu gav jag mig på denna. Men kämpar lite lite lite med översättningen. Den är inte dålig men...... jag vet inte? Somethings off. Återkommer när jag är klar. Skjorta och sköna brallor, min nya go-to outfit. Skjorta från Zara och byxor från &Other stories. Rekommenderar att ta en storlek mindre när det kommer den här typen av byxa. Idun har redan ätit typ 5 liter jordgubbar sen jordgubbsståndet öppnade utanför Coop, så jag gjorde det enda rätta och klädde henne i jordgubbar. Vi flög med fåglarna. Man gör det med Idun iof lite hela tiden. Livet med henne är kul, hon har liksom humor? Här är jordgubbarna jag pratade om, från Zara, efter detta ska jag göra barnklädes-inlägget! Visst får man en liten känsla av Algot som 19åring här? Favoritkjolen i år kom från Baum. Seriöst superskönt och kul. Här med ännu en skjorta från Zara. Finns i tre härliga färger. Skjortan alltså, kjolen finns i två. En annan dag kom Algots bästa från förskolan hem till oss. Här hade mitt öra börjat göra rejält ont, men jag försökte tänka bort det. Algot och hans kompisar är så fruktansvärt gulliga när de springer runt själva på gården, fullständigt inne i leken. Här är jag rätt under isen men fortfarande i någon slags pre-pandemi-pushing-through-mentalitet. Tills jag drog fingrna bakom örat och kände två knölar och blev jättejättejättejätterädd och ringde vårdcentralen som sa "vi borde kolla på det idag". Så ställde in min arbetsdag och åkte till vårdcentralen istället. Jag har en infektion i hörselgången och en förkylning som satt sig lite på körtlarna som svullnat helt enkelt. Min ångest släppte och jag la mig på soffan. Man vill ju bara må bra, få vara med sina barn och leva länge. Har hört så mycket läbbiga historier senaste tiden och i kombination med total trötthet blev det kortslutning i mitt logiska tänkande. Samtidigt som juni månad gått helt amok med branschfester, mingel och deadlines. Jag vet att vi saknat allt det där, men kan inte låta bli att undra, lärde vi oss inget av pandemin?
