Dela 50 / 50 på föräldraledigheten är ett puzzel. Igår var jag på kontoret 06.30, för att ta över Idun kl 12.30 och sen gick dagen i ett enda rock 'n roll. Jag stekte två paket fiskpinnar till oss och en till familj, satte fingret rakt in i en lampa som gått sönder och fick en livshotande stöt (ja, jag var dramatisk) och sen skar jag mig oväntat djupt i fingret när jag försökte få upp paketet med gnuggisar med en matkniv. Anton har börjat nytt jobb så tills Idun börjar förskolan delar vi på dagarna. Enkelt i teorin, frustrerande i praktiken för det blir mycket tjafs om timmar hit och timmar dit. Och en ständig känsla att inte göra tillräckligt på varken det ena eller det andra stället. Och så fort man har något annat i livet som tandläkarbesök, en begravning eller hörseltest med Algot så bråkar man ännu mer om timmarna. Det slog mig verkligen i veckan när Anton ska på en begravning och jag kände in i märgen att jag vill leva ett liv där man kan kunna säga hejdå utan att gå i sönder av stress och otillräcklighet. Så vi vänder på steken. Det är ganska bra tajming ändå för jag väntar på ett par besked inför våren och har enklare att bestämma själv över arbetsbelastningen just nu, vilket är skönt mitt i frustrationen. Jag njuter ändå lite av att vara tillbaka i hennes tempo. Idun är väldigt rolig just nu. Hon gör mig lika trött som glad. Men jag hann i alla fall göra klart min bokföring till min revisor som kändes så extremt himla skönt. Ibland har jag vaknat mitt i natten och fått ångest för jag oroat mig. Ibland tänker jag att det är ironiskt att man ibland blir ifrågasatt av arbetsgivare till olika jobbuppdrag för att man har småbarn (inget som har hänt rent konkret för mig personligen, men let's face it, det händer där ute) för man är faktiskt så jäkla kapabel. Tänk allt man göra trots och på grund av! Och njuta av solen. Också en klar fördel med att vara föräldraledig, man kan följa våren på nära håll! Efter vi hämtat på förskolan det senaste året har vi hängt lekplatsen med en annan familj på samma förskola. Det har verkligen varit så himla mysigt och igår firade vi av den här tiden med fiskpinnar och pasta. Deras barn är inskolade och livet med gemensamma kl 15-hämtningar är förbi. Ändå otroligt att vi lärde känna varandra enbart tack vare att rytmen i våra liv ändrades samtidigt. Tack Kl. 15! Något att ta med sig in i vardagen även sen: tjusningen med att fylla tiden med random snacks på konstiga tider!
