Måndag och det känns. Anton satt i morse med sina trötta rådjursögon djupt försjunkna i hans handflatorna samtidigt som han gungade fram och tillbaka och uppreppade tyst "vill inte, vill inte, vill inte". Mer klassisk måndag än så blir det inte. Det är dessutom inte bara måndag för mig utan också finalveckan. Sista vecka på höstterminen. Jag som gått och sagt "det är luungt" (egentligen synonomt med "vill inte, vill inte, vill inte") hela julen satte kaffet i halsen när jag insåg att jag har tre inlämningar och en redovisning denna veckan. Det är inte lugnt. Speciellt eftersom det handlar om saker jag aldrig gjort innan och saker jag helt enkelt inte kan. Än. Som att skapa en någorlunda snygg e-bok med alla mina texter jag skrivit denna hösten. Eller att skriva och layouta en portfolio där jag reflekterar kring mina texter och säljer in mig själv. Eftersom jag hatar sånt tar varenda ord minst femton minuter att skriva. Jag är den som oftast svara "äh, jag gör ingenting" när någon frågar mig vad jag sysslar med snarare än vänder på det hela och säger att jag är en "frilansande skribent". De två meningarna säger egentligen lika lite om vad det är man gör om dagarna (typ) men den senare låter ju onekligen mer positiv och framåt. Så, om någon frågar är jag från och med idag en strålande skribent / kommunikatör.
