Fredag! Bestämde mig för att klä mig i solsken när väderleksrapporten misslyckades med att leverera det dem lovat. Hela veckan har jag gått runt och peppat för "på fredag ska det vara sol". Vaknade vansinnigt trött, men det visste jag att jag skulle vara pga inte planerat ordentligt. Egentligen handlar det om att jag inte planerat in återhämtning. Tänk att det var först i våras som jag fattade att jag måste göra det. Alltså verkligen förstod det. Inte bara i nyårslöften, tomma ord eller kallprat på stan. Däremot är det ibland en hård nöt att knäcka att fundera ut vad återhämtning är. När jag & A gick i terapi fick vi skriva på varsin lista vad vi gärna gjorde när vi vilade. Det var totalt olika saker på våra listor. Vissa saker jag gjorde för att vila & återhämta mig, var direkta stressfaktorer för Anton. Och vise varse såklart. Kanske låter självklart, men det är det inte. Vardagen går så snabbt och behoven ändras. Mina behov är inte samma som för tio år sen när jag och Anton träffades. Eller ens vad de var för ett år sen. Det gäller att vara uppmärksam på det. Sen ska man nog inte heller underskatta att man blir matat med vad återhämtning är, att det finns normer kring det lika mycket som kring allt annat. Att vila är yoga. Eller semester. Eller vad vet jag. Poängen är att det i alla fall kan se rejält olika ut. Och det ska man respektera, både inför sig själv och till andra. Jag har inte helt listat ut vad och hur återhämtning är för mig. Även om att par helt mötesfria dagar varje vecka är en sån sak för mig, något jag inte tagit hänsyn denna vecka exempelvis. Hur som gick dagen till att komma ifatt och ta såna möten jag inte hunnit i veckan pga jobbat mer än normalt på Miloii. Åt även lunch med en riktigt kär vän, en som också gett sig in i frilanslivet och bytt bransch helt. Tycker sånt är så otroligt inspirerande. Att bli frilans är en sak, men att dessutom byta bransch. Love it, blir så inspirerad av sånt eftersom det får livet att kännas så långt. Och på väg hem kom solen till sist ändå. Ser så otroligt mycket framemot helgen som nästan är helt oplanerad. Det är frihetskänslor för mig. Ringde Anton påväg hem från förskolan och frågade om han ville möta upp oss för att äta en semla. Det är i såna tillfällen vardagen känns så himla mysig. Trots att det är januari.
