Vi bestämde oss för frukost i stan när regnet aldrig ville sluta regna såklart var det strålande sol när vi smällde igen bildörren men det gör inget, tänker jag när jag hänger ut från fönstret från tredje våningen med strålande sol över huvudet även stan är fin i klar blå det doftar blöt asfalt från nattens regn avgaser trafik ser dock en kanin stan har också liv känns skönt att vara hemma Ett litet sting av oro varje gång jag drar en lättnads suck när jag kommer hit var det fel att köpa sommarhuset? ett misstag tänk så har vi köpt fel dröm måste tänka till påminna mig själv om förra sommaren när stan kändes pytte, instängd och liten det är sommarhusets förtjänst att stan väckts till liv igen kontrasterna det är ju dom jag älskar har alltid älskat att resa för att sen komma hem igen hjärtat känns lätt när jag tänker på det Idag skall jag och Algot på äventyr på tu man hand det behövs ibland jag lockar håret torkar bort yoghurt från en hårslinga smetar av det på benet som man håller på nuförtiden jag aldrig ren överallt ställde klockan på halv sju jag ville hinna före Algot ha en stund i lugn & ro ibland tycker jag det är värt att ställa klockan för det men han ligger alltid ett steg före har inside information vaknar 06.28 då är det bara till att gå upp men till min stora förvåning myser vi en stund han kryper upp i soffan och glor på tv ett slag för han kan det nu han är så stor jag steker ägg rör ihop hans gröt så äter vi ihop han nästan helt själv blir i alla fall toksur om jag försöker hjälpa till vi väcker Anton som tar över går till lekplatsen köper en kaffe för det kan man här han är glad och tjoar sig fram det hör inte till Antons vanliga morgonhumör må ni tro den här morgonen känns ovanligt mjuk varsam och snäll långa nattningar och Algots ömma tänder som stundvis tar över blir som en dimma försvinner sakta och det som blir kvar är nu
