Vi gjorde lördagsmiddag ikväll och lyxade till och med till det med att äta efter Idun somnat. Vi fick feeling helt enkelt och har man lärt sig något det senaste året så är det väl att fånga dagen. Så det gjorde vi med svennebanan finmiddag. Annars började jag helgen aka fredagsmorgonen på Miloii där jag fick en egen stund med Lina som har butiken. Jag minns omvandlingen Lina hjälpte mig med efter jag fick Algot och när jag var där för grej i jobbet passade jag på att testa kläder till min nya kropp. Lina som har butiken är fantastisk på att hjälpa en se på den med nya ögon. Suger på denna karamellen, men visst är den fin? Nu är det mimosans tid! Älskar mimosa men tyvärr håller den extremt dåligt som snittblomma tycker jag. Men vacker (och kul) är den. Annars hade varit den stora tvätthelgen. Vi är så dåliga på att orka tvätta, så ofta blir det liksom heldagar av det ett par gånger i månanden. Fick "hjälp" av Idun. Så fort man vill göra något med henne som innefattar praktiska vuxen saker så görs det med citationstecken. "Städa", "plockat unda", "dricka kaffe". Helgen gick i någon slags fixar - lunk - stämning. Jag var själv med barnen nästan hela lördagen medan Anton fixade. Bristen på mys gjorde att jag myste till det lite extra och gick och åt hamburgare på Causal. Algot och Idun dansande i Milkeshake- heaven. Frågade Algot om han kunde tänka sig att följa med mig och köpa blommor. Medan jag var beredd på att släppa saken i ett ilande "nej", så överraskade han med ett "det är klart mamma". Vi valde tre sorter var. Ett mysigt sätt att handla blommor tillsammans på. Påväg hem sa han "hade du planerat allt det här mysiga till mig, mamma, du är så snäll". Kände mig verkligen supersnäll av min mycket gullig unge. Fin känsla. Anton hade köpt tulpaner, vilket var en himla trevlig överraskning. Precis som solen som nu når in i vårt kök. Nu börjar bästa tiden i vår lägenhet. Och så har jag städat i min garderob och herrejesus vad jag måste sälja grejer. Men det får bli när det blir, nu hänger allt i garderoben en stund i alla fall istället för på golvet. Tänk att denna lilla människan kan driva mig till tårar. Som i morse vid köksbordet när jag brast ut i gråt samtidigt som jag tog en klunk av mitt kaffe. Försökte verkligen hålla mig, kände mig dum som blir helt tokig av att hela tiden ha ett par kladdiga händer som drar i mig. Men sen brast det när Anton kärleksfullt frågade "vad behöver du nu?". En väldigt fin fråga att ställa till varandra ibland, FYI.
