När blev du mamma?Förra året, den 23 April 2015, på pricken fyra månader innan jag fyllde 28. Hur många barn har du?Ett barn som tar lika mycket plats och härjar som sju fulla sjömän. Var graviditeterna planerade?Så in i bomben! När berättade du om graviditeterna?På direkten. Jag blev ju gravid två gånger tätt inpå varann, där första gången inte blev någonting. Jag berättade i princip direkt, jag fattade inte hur jag skulle kunna låta bli, även andra gången. Om jag träffade någon på stan så berättade jag, eftersom jag tänkte att det ändå stod i pannan på mig. Hur många barn vill du ha?Tre, om det hade varit möjligt att köpa dom på Åhlens eller något. Jag är definitivt inte såld på tanken att vara gravid två gånger till, fy fanken. Tätt ihop eller långt isär?Några år, tre-fem, mellan Algot och nästa om det går bra att lägga in en beställning.Algot och sen två sladdisar låter som en bra idé i dagsläget. Har du oroat dig mycket under graviditeterna?Herregud, ja. Inte minst eftersom det inte blev något första gången. Det var egentligen inte så dramatiskt men ledsamt och satte i gång en del hjärnspöken. Jag oroade mig också över att Algot var en ganska lugn bebis i magen. Medan andra kallade sina bebisar för cirkusfabriken, torktumlaren och jag vet inte allt så var Algot lugn som en filbunke. Hur var graviditeterna?Min kropp fattar hur man är gravid och är bra på det rent fysiskt. Inga besvär förutom en hemorrojd eller två och brutal halsbränna på slutet. Men annars funkade allting, till och med amningen fattade både min kropp och Algot hur man gjorde på direkten. Det var såklart tacksamt, men min hjärna däremot, den hängde inte alls med och led i hemlighet. Gillade du att vara gravid?Absolut inte. Jag kände mig utsatt, ensam och som en främling i min egen kropp. Om jag ändå vetat att det var Algot där inne, kanske hade det varit lättare då. Jag inbillar mig det och hoppas därför att en eventuell andra graviditet kanske inte kommer kännas lika påfrestande, för att man har liten, liten idé om vad som kan bli. Visste du vilket kön det skulle bli?Ja! Den kvällen är en sån kväll som fastnat i mitt minne (konstigt det där, vad som fastnar, jag minns sällan det jag tror jag skall minnas). Ögonblicket barnmorskan sa det var inte så märkvärdigt men ofta tänker jag på när vi cyklade hem. Det var november och mörkt men vi var fulla i skratt. Apropå förlossningar. Hur har de varit?Så in i helvete lång och smärtsam. Dom som tog hand om mig var dock fantastiska, vilket jag också sa till dom när jag äntligen fick epidural: Ni är så bra på ert jobb, jag älskar er! Hur var första bebistiden?Ömtålig, omtumlande och jättefin. Våren hade precis exploderat och det kändes som allt blommade för oss. Vi grät och skrattade om vartannat, hjälptes åt och levde på ren adrenalin. För oss, i vår familj, har utmaningen varit det senaste halvåret. När jag slutade amma och mina hormoner började svaja samtidigt som både min och Antons energinivåer började bli rekordlåga. Plus vinter och skit på det. Den första tiden var en dans på rosor i jämförelse. Hade du bestämt namnen sedan innan?Algot har varit en favoritnamn sedan länge för mig. Långt innan barn ens var på kartan hade jag bestämt mig för att om jag någongång fick en pojke skulle han heta Algot. Ett råd till blivande mödrar?Ekologisk fårfäll till vagnen/sängen, börja med napp så fort som möjligt och lär barnet äta kall burkmat när det är dags, det underlättar. Men framför allt och svårare än allt annat: skit i vad folk säger. Och jo, om ni behöver råd, bestäm i förväg en handfull personer som ni litar på. Fråga inte för många människor, alla har nämligen olika svar. Alla mina råd kommer direkt från min go-to-woman, som jag aldrig klarat mig utan. Listan hittade jag främst hos lovlilett
