Ibland händer det att jag får kommentarer som att ”du är aldrig hemma” eller ett skrockande ”skall ni iväg nu igen” eller, värst av dem alla, ett uppläxande ”du borde vara nöjd nu”. Jag skäms alltid lite när åsikterna haglar även fast jag vet att åsiktskommentarer bara är åsiktskommentarer. Det vore lättare om mitt stora intresse vore… stickning! Jag önskar att jag kände mig lika levande när jag stickar en halsduk som när jag reser. Ibland försöker jag lägga band på mig själv, stannar hemma så som förväntas av mig och hoppas på att jag inte skall bli galen. Misslyckas såklart alltid, det slutar alltid med att jag hulk skriker till Anton att jag måste se annat för att tycka om hemma. Jag hittar såklart tjusningen i små vardagsmekanismer jag med och kan stundvis hänge mig till vardagen, men tanken på att jag på något sätt använt upp min resekvot får mig att vilja sticka virknålen rakt i ögat. Har folk rätt?Är jag störd?
