<div> </div> <div> <div> <div> <div> <div> <div> <div> </div> <div> </div> </div> <div> <div> <div> </div> <div> </div> </div> <div>Det kan verkligen vara tvära kast under en dag. En timme kan innehålla tio olika känslolägen. Ibland kommer de alla på en gång och en kan då vara säker på att känna sig minst sagt labil. Det är ett gediget spektrum- det är bara att välja och vraka. Fast problemet är, så som jag uppfattar det, är att man inte alls väljer. Det sköljer över en. Eller slår en med knytnäve rakt i nyllet. Jag är slav åt hormonerna och ofta tänker jag att tankens kraft kan ta sig i röven. </div> <div> </div> <div>Men så finns det faktiskt de stunder då allt känns normalt och jag nästan glömmer bort att jag är gravid. Jag antar att även hormoner och dess kompisar behöver en kafferast då och då. Och när det händer, ja då lägger carpe diem-känslan armen runt en som en välbekant vän från förr. </p> <div> </div> <div> </div> </div> </div> </div> <div> </div> </div> <div> <div> </div> <div> </div> </div> </div> <div> </div> </div> <div> </div> </div>
