Helgen började sådär. Men det var bara att gilla läget och acceptera var min kropp befann sig. Men helgen blev ändå bra till slut trots att det var svårt att skaka känslan helt. Som om det satt i kläderna. Vaknade dock idag och kände mig så jäkla trött på det. Så rev av en jäkla förmiddag. La räkningar till betalning, bokade olika tider till Algot, jobbade ikapp ditten och dattan. Kraften i måndagar. Om man vill. Ångesten är ju total ologikisk men ibland hjälper det att beta av saker ändå. Högen ni vet. Som finns i alla vuxnas liv. I alla fall. Försöker också införa små saker i vardagen för att liksom förbättra det allmänna tillståndet. Som minst 20 minuter dagsljus varje dag. Låter klent men när man jobbar framför datorn är det lätt att hela dagen springer iväg och så plötsligt ska man hämta Algot på föris i skymningen. Plus. Går man utanför sin egen bubbla kanske man får uppleva lite konfetti. Var så himla slut i kropp och knopp i fredags. Men det positiva i det negativa var att Algot hade kul hos sin farmor och farfar så jag kunde vältra i min egen misär. Vilket jag bestämt mig för att göra. Jobbade lite på eftermiddagen och sen skulle jag vältra. Tills Gudmund ringde och tvingade mig äta middag hemma hos honom. Gudmund är Antons arkitektkompis som är en av våra bästa vänner som också är vår granne som också jobbar på samma kontor som Anton. Så det är en mysig liten arkitektskara vi har. Och man känner sig så himla omtyckt när en vän ringer och verkligen vill bjuda en på middag. Så sprang över i mysbyxor och otvättat hår, åt pasta, torkade munnen på ärmen, gick hem och kollade på Greys. Enkelt och fint <3 Och så har jag varit i Helsingborg. Anton har mega-bauta-ett-år-in-the-making-deadline nästa vecka så jag hämtade Gottegrisen och höll mig borta. Åt lussebullar och lekte på lekplatsen vid kärnan. Kan verkligen rekommendera den lekplatsen om någon i Helsingborg med barn läser. Gud, man slänger sig verkligen bland olika slags rekommendationer under den här tiden i sitt liv. Allt från barhäng till lekplatshäng. Och mina fadderbarn lekte tappert med Algot. Perfekt att ha 10-12åringar i sitt liv som tycker Algot är gullig. Perfekt kombo. Kunde jag dricka mitt kaffe ifred. Passade även på att svänga inom min vän Rebecca som jag snart känt halva livet. Så sjukt ändå att vi börjar komma upp i dom summorna snart? Algot myste med deras kanin blomma. Så sjukt gulligt. Även om jag var orolig att han skulle bli sjukt förvirrad av namnet och luta sig in och sniffa lite istället för att klappa den. Men han verkar ju fatta grejen. Och myset. Sen åkte vi tåg hem till Malmö igen. Men Ipaden i högsta hugg. That's how we roll. Annars skulle vi aldrig åka någonstans. Algot gillar att "åaka tog" i teorin men tröttnar efter fem minuter. Även om han var ovanligt trött denna gång. Han som annars kan hålla sig vaken till the end of time. Pannben som ingen annan. Men tågets vaggande blev nog för mycket även för lilleman som somnade utan napp och med iPad. Med ketchup i håret. Vilken otrolig mammig bild det blev. Men det är ju också en del av det hela.
