Vilka sista dagar på jullovet! Minns ni när jag innan jul skrev att jag längtade efter kompisar och långa nätter? De senaste tre dagarna har verkligen präglats av det och nu är jag helt slut, hehe. I fredags åkte vi exempelvis ut till Ramsåsa och fina Kajsa. Så sjukt mysig kväll. Varm, fin, anspråkslös och god. Ska visa sen! Här är gulliga Gottfrid så länge. Kom hem sent, eller ja, nä det gjorde vi inte. Kl 22 men somnade inte förrän kl en bit efter 01. För jag kan inte gå och lägga mig pangbom. Något mina sömnproblem som jag hade för snart 3 år sen ändrade för mig. Jag behöver nedvarvning oavsett vad jag har gjort eller hur trött jag än är. Annars fattar inte kroppen = den somnar inte. Då är det bättre att gå och lägga sig sent och sova bra några timmar, än inte alls. I alla fall. Dagen därpå gick jag och jobbade! I min älsklingsskjorta från APC. Den är som en tavla. Men trodde den hade krympt + jag växt. Men så testade jag att ånga ut den (med min nya steamer jag fick i julklapp) och visp så var det rätt storlek igen (typ, jag har växt lite också). Så bra. Min favoritskjorta i hela butiken just nu! Älskar verkligen detta printet från Ganni. Visst kan man ge lite kängor till Ganni nu när det växt så mycket osv, men tycker dom fortfarande är så bra på mönster och styling. Jag beställde i höstas två olika klänningar med hästarna pga tycker verkligen så mycket om det men tyvärr var ingen fin på. Knytblusen däremot är underbart! Men har lovat mig själv att inte gå på lockelsen att köpa vår- och sommarkläder mitt i vintern. Är den kvar när våren kommer slår jag till! Medan jag stod och jobbade hela dagen förberedde Anton kalas. Han har nämligen fyllt år idag och igår firade vi honom med en spontanmiddag. Det är så sjukt längesen vi höll i något sånt hemma i lägenheten (något vi brukade göra hela tiden innan barn). Påminde Anton om att hålla tröskeln låg och ha i åtanke att jag var iväg hela dagen. Men ändå så lagade han att friterade risottobollar, vegetariskt gratäng och minestrone soppa, allt från grunden. Bakade surdegsbröd. Gott men fattar inte hur han pallar. Jag är mer en "vi kan väl beställa pizza till alla"- kind of girl. Det var stökigt och bökigt prick överallt men skitsamma. Det är där livet händer som Ikea skulle ha sagt. Maten gjorde i alla fall Anton med bravur. Även om han på kvällen sa att han saknade mitt sällskap och när vi fixar och donar tillsammans inför en fest. "Det är något mysigt i det", och det har han verkligen rätt i. Fint att känna så istället för bråk och vem som ska göra vad, vilket är lätt hänt. Sen var vi 5 barn och en hög vuxna. Tänk ljudnivån på det. Men sjukt mysigt. [gallery columns="2" size="full" ids="2147367539,2147367540"] Sen stod klockan på 08, trots det var söndag. Dels för att fira Anton men också för att vi var bjudna på kalas hos mitt fadderbarn (som blivit duktig på att rita, även på tårtor) som råkar fylla år samma dag. Så inte mycket sömn där heller. Påväg hem från kalaset sa jag "det känns som jag är full" pga trötthet. Inte helt optimal planering från vår sida, men ibland blir det så. Skillnaden dock mellan att göra saker som man gärna vill, snarare än något man känner sig tvungen till (av olika anledningar) är att trots jag är trött så är jag glad. En viktig insikt jag lärde mig i parterapi. Hur mycket det påverkar att låta sig luststyrd snarare än drivas framåt av skuld och skam och lära sig skillnaden mellan de två. Min underbara, lilla brosson Viggo. Så knäpp & gullig. Precis som barn ska va. Det var tre dagar som gick i tjoff, nyår känns som en evighet sen. Kände mig nyss sjukt överväldigad över att vardagen drar igång igen och att även nästa vecka kantas av lite dålig planering. Jag behöver egentligen ta det rätt lugnt efter så intensiva dagar, men glömt bort att planera in det. Något att öva på under 2019 - att faktiskt aktivt välja bort något och prioritera återhämtning. Det känns inte så i stunden men orkar mycket mer i längden då, och framför allt - jag är glad samtidigt. Så, att vara luststyrd och återhämtning är kanske två ledord jag tar med mig in i vårterminen.
