Helgen flög förbi i en enda fest från fredagkväll till söndag hade middag för Antons chefer fredag, vänner, köttbullar och vin på lördagen och så iväg till en söndagsmiddag med gås och parmesan allt med en glad, nyfiken Algot runt benen älskade unge, som accepterar knappt blyg mest fundersam att nu är vi bland folk igen tar in, tänker och omfamnar leker hejvilt och tänker nog att såhär skall det va inte lönt att rygga tillbaka han sov till och med normalt ställde in sig på vintertid på ett klick sover till sju vilken tid det än är så till och med vår energi räckte till bra min och Antons, öppnade ostron som proffs rullade köttbullar och tryckte på gasen fram tills bilturen hem igår då sa jag helt plötsligt stopp med gråten i halsen och en ångest som bultade hårt överraskade oss båda två det var inte förrän senare när jag kände knipen och den svullna magen då slog det mig ah, ägglossning något som blivit brutalt värre sen jag födde barn kändes lite bättre när jag visste var den hemska känslan var men varje gång slår jag i kudden tänker, det är fan vad vi måste stå ut
