<div> <br /> <br /> <br /> </p> </div> <div> <div>Jag känner mig oavkortat tacksam över att solens sköna sköna sköna strålar äntligen strålar. Jag skiter fullständigt i att väderklageriet är ett uttjatat ämne för jag hann liksom tänka att november tagit det bästa av mig. Jag blir negativ och destruktiv av 1,5 timmes solljus på fyra veckor (vet liksom inte ens om jag hann vara ute i de nittio minuterna). Jag tjatar om vädret för att det genuint påverkar mig och min hjärna. </div> <div> </div> <div>Dessutom är det fint hur det liksom skapas en lite mini-gemenskap i sånahär desperata tider. Jag och en vän satt och åt en falafel igår på en ödslig men soldränkt bänk när en kvinna abrupt stannar med sin cykel och utbrister "herregud jag har inte sett solen på en månad" och ställer sig med nyllet rakt mot solen. Sedan ser hon oss, skrattar lite menande och önskar oss en bra dag. Vi skrattar också för vi sitter och känner oss lika hoppfulla och (sol)hungriga, med blöta rumpor på en regndrabbad bänk och känner hur livet gror inuti oss. Bokstavligt talat. </div> </div>
