<div> </div> <div> </div> <div>Jag har fått börja om tre gånger denna förmiddag. Tryckt på återställningsknappen i ett deseperat försök att vinna över alla orimliga känslor som bara väller över en som en tsunami. Ibland är det lätt att skratta åt sig själv, inse den totala knäppheten i att börja gråta för att man känner sig svettig, eller för att kroppen inte orkar det huvudet vill att den skall orka. Andra dagar är det inte lika lätt. För känslorna är ju där, de försvinner inte bara för att jag vet att de är orimliga. De sprider sig snarare som en löpeld och tar över varenda cell. </div> <div> </div> <div>Jag lägger mig raklång på soffan och funderar på att ge upp. Kasta in handduken. </div> <div> </div> <div>Då är det som att vädergudarna, gravidgudarna, livsgudarna, vad eller vem fan som helst hör min förvtivlan för helt plötsligt blir allt gyllende. Rummet badar i solskensguld. Till och med vårt bombnerslag till sovrumprojekt ser fint ut. Det må de facto se för jävligt ut i skrivande stund men poängen är att där finns hopp. Och hopp trumfar skit. </div> <div> </div> <div>Jag vann. </div> <div> </div> <div> </div>
