<div> <div> </div> <div> </div> <div> <div> </div> <div> </div> <div>Jag rensar ut, städar och skrubbar. Sätter upp tavlor snett och skiter i vilket för att jag blir akut trött. Äter en näve godis och hinkar i mig vatten. Tar fram damsugaren och sätter mig på den, blickar ut mot lägenheten som helt plötsligt känns som tretusen kvadratmeter. Jag reser mig i slow-motion och börjar röra mig mekaniskt. Till sist blir det faktiskt rent. Jag vattnar blommor och planerar hur fönsterkarmen skall se ut. Det skall bli hemtrevligt. Tvättar och viker små mini-människo-kläder. Drar ut alla vuxenkläder ur garderoben och börjar nästan gråta för jag ångrar det i samma sekund som garderoben är tom. Trycker in allt i garderoben igen, syns det inte så finns det inte. Jag rör mig inte av egen fri vilja och börjar ivrigt diska. Vill ha det rent, mysigt och städat runt omkring mig. Samtidigt som mitt 20åriga jag från min första lägenhet kollar ner på mig och undrar vad fan håller jag på med: vi älskar ju att ha det smutsigt? Helt plötsligt sparkar någon mig rakt på revbenen. Aj. Just det. Du. Lavalampan som ligger i min mage. Han som styr mig med någon slags livmoder-fjärrkontroll och ser till att jag rensar ut, städar och skrubbar så det är rent och fint när han kommer hit. Vi älskar inte längre smuts. </div> </div> </div> <div> <div> </div> </div>
