Jag skulle ha firat min födelsedag som är på tisdag igår men i år blev det inte så när torpet nästan var helt nytt och våren varm dagdrömde jag om en fest där med några nära kompisar bjöd in i god tid och allt det där jag älskar fest föreställningarna, förberedelserna, minnena något av det bästa jag vet men var trött redan då när jag sa kom hit! började förvisso smått motvilligt inse hur dålig jag var men tänkte fortfarande äh, det går säkert över snabbt det är långt till augusti det blev augusti rekordsnabbt och jag, som precis kommit upp på fötterna igen insåg att jag inte kan göra allt på en gång en sak i taget, eller hur? det som gör mig mest sur i allt det här är att den här tröttheten som jagat mig i år tog det bästa ifrån mig lusten den försvann det som annars ger tar så för första gången ever i believe ställde jag in det tog emot i varje muskel att skriva hej, det blir inget men visste att just nu så är det rätt när jag vaknade i morse mellan nybryggt kaffe och bladen i en tidning fanns en liten gnista där ett frö till dagdrömmeri kände det plötsligt så tydligt, det kommer inte alltid vara såhär jag kommer orka igen Till nästa år, då jag ger igen!
