I måndags satte jag mig på tåget med Algot en aning nervös ska erkännas 3,5 h timme med en vild tvååring, hur skulle det gå? bra visade det sig sjukt bra, om det inte vore för andra högljudda familjer, hmpf vi for upp till Kalmar där min mor nu bor, inte klokt ändå hur ungen lyser upp, tjoar MoooMooooo när vi kliver av, så otroligt hjärtskärande fint att se honom med alla personer i hans liv det är de enklaste stunderna som gripet tag i mig som mest storheten i att han finns när vi sitter på Espressohouse, han, jag och momo när han sträcker sig efter en kycklingbit som fastnat i servetten, får Mer rakt upp i ansiktet när han trycker för hårt på paketet ojjj <3 vi gick promenader strosade på stan, lekte hejvilt, slocknade omedelbart efter kvällsmat vem visste att det var fullt ös i Kalmar stad fin helgutflykt mitt i veckan, minst sagt kommer tillbaka snart så fort snön smält bort maj månad, jag säger då det
