Jag slängde iväg ett sms ett par dagar innan och skrev "Chansning! Dinner & drinks på tisdag kväll?". Sms:et gick till mina fina vänner Kajsa och Marie i Helsingborg. Vid fyra-tiden bytte Anton av mig och jag kastade på mig sandaletter (som jag kom att ångra), lite bronzcreme från Chanel (mitt enda smink under sommaren som jag älskar) och lyssnade på musik hela vägen till Helsingborg. Fast just den kvällen kändes det nästan som om jag gick in på en innergård i Italien när jag tryckte in koden till Maries lägenhet. Fick träffa Maries lilla valp och det blev kärlek vid första ögonkastet, trots att att jag är lite rädd för hundar. Eller det kommer inte naturligt för mig, myset. Och Kajsa sprang in i sista minuten. Livet har präglat hennes tillvaro, men slog sig ner och sa "det är ju nu kompisar behövs". Och alla fattade precis vad hon menade. Vi gick till Helsingborg mest väderberoende resturang, Fria bad & Bar. Det ligger precis vid stranden och det är, oavsett vad man tycker om Helsingborg, den finaste location för en sommarresturang som jag någonsin besökt. Det och Kadeau på Bornholm. Fast maten går inte att jämföra med det sistnämnda, det vore som att ge Kadeau en örfil. Maten var.... ett bra försök! Men allt smakade mest vitlök och det var lite synd. Jag gillar vitlök, men även en vitlök behöver lite finess. Dessertmenyn vägde upp med allt som är barnsligt gott. Det var startskottet på den oerhörda värmebölja som varit senaste dagarna. Helsingborg var i sitt esse. Hade det varit andra tider, om jag inte hade haft ett plåster på armen och blivit rörd av väntrummet som var fyllt av människor som väntade en kvart bara timmar tidigare, så hade jag dansat till solen gick upp igen. Denna kropp är inte gjord för tropisk värme. Jag som ville känna mig lite fin och ha en paus av det praktiskt småbarnslivet klämde i mina fötter i dessa vackra skor. När vi lämnade restaurangen såg de ut som en två julgrisar och Marie ringde sin man som cyklade och lämnade ett par flipflops till mig. En slags räddare i nöden, helt klart. Jag tog bild på mina fötter. En gång lyssnade jag på en fotograf som erkände att hon faktiskt gillade dessa bilder och motiverade det med att det fanns en viss närvaro i motivet. "Här står jag precis nu" och den tanken fastnade hos mig. Och så rev vi av några hederliga selfies. Ser framemot när det kommer ett oannonserat sms en regnig dag i november med våra ansiktet på och ett "minns ni?". Dem är inte för inget de där selfisarna. Jag förundras över alla solnedgångar jag ser på Instagram. Vi lägger ofta barn, sover själva eller vaktar sovande barn som gör att vi väldigt sällan upplever alla dessa Picture-perfect-solnedgångar. Men denna kväll fick jag uppleva samma frihet jag annars trånar över. Kanske blir detta min enda i sommar! Tur att det var en himla bra en!
