Nu har jag somrat igen lagt allt annat åt sidan låtit sommaren ta tid sjunka in sista inplanerade gästen har precis sagt hejdå en dag full av grill hamburgare spring i benen och mot all förmodan en halvtimmes dopp i havet kravlösa dagar det måste ändå vara det somrigaste av allt men hur gestaltar man det? poängen är kanske att man helt enkelt låter bli nu är det bara jag, Anton, Algot kvar i huset som varit fullt av liv under tre veckors tid en del av mig njuter slår på datorn äntligen, tid att vara ifred samtidigt, ekar det tomt och ängsligheten slår till alltid det svåra i att gilla det dubbla liv och rörelse fest lugn och ro vara själv älskar att åka iväg men tycker hemma är bäst blir galen kan inte välja balans, vad är det? vi har hela augusti kvar men sommaren känns helt plötsligt skör så väldig ömtålig som att jag måste vårda den väl ta hand om så den räcker ett bra tag till
