Vissa veckor är så trista så att klockorna stannar. Medan andra kör med gasen i botten. Denna veckan har varit lite så, kul, men lite så. Jag har varit i Köpenhamn idag. Igen. Denna gången helt utan Algot och med två av mina Malmötjejer. Det var en väldigt gullig födelsedagspresent till mig. Inte minst för platsen och sällskapet men det var också skönt att få ta rulltrappan istället för hissen och inte nödvändigtvis vara förpassad till vagnkupén på tåget. Jag fick vara vanlig en liten stund. Men sen var det skönt att komma hem igen. Måste alltid vila lite efter intensiva dagar, få komma ikapp och hinna längta ut igen. Att längta är halva grejen ibland.
