Hemma! Få känslor som är så bra som den. Tusen tack för all omtanke, det gjorde mig så glad. Det blir lätt lite ensamt frilanslivet, men ni värmer, så verkligen tack. Mår mycket bättre, om än medtagen. Jag kan fortfarande känna i händerna var utslagen var, som brännmärken, även om nästan allt är borta nu. Får väl erkänna att det ändå blev lite läskigt (det orkar man inte riktigt erkänna i stunden). På återbesöket ville läkaren sjukskriva mig två veckor, men ja, som egen är det inte speciellt lätt. Men med det sagt måste det bli lugnare puckar, så få be om lite tålamod till mejlen och andra grejer som läggs på hög. Men allra allra bäst var att komma hem till Algot. Jag har förvisso mest legat på soffan och kollat på Greys och haft ont men Algots pussar och "jag älskar dig och pappa" gjorde helgen mjuk och fin ändå. Och igår var det morsdag och jag fick denna fina tröjan jag önskat mig länge av killarna. "Lite morsdag och lite tröst", kom de tassande in tillsammans med kaffe och pain au chocolat. Anton min klippa i livet. Vi bråkar, slås om tiden, kommunicerar kasst, river oss i håret och allt vad man håller på med i vardagen. Så som det är såklart, men är ändå något av det bästa jag har helt klart.
