Imorse gick jag till jobbet med min sovtofs. Smetade på en foundation (kanske den bästa jag provat dock!!) och lite rouge. Drog på kläderna, drog ut familjen. Jag förstår verkligen inte hur logistiken kan ha ett sånt järngrepp runt oss, med energin släpandes efter den stackarn. Denna vecka har det varit exceptionellt påtagligt att livet är för stort för att få plats ibland. Så kul har fått stå åt sidan till det sedvanliga jobb och familjen. Missförstå mig rätt, allt det är också kul och helt rätt prioriterat (tack personal growth) men ändå. Viss frustration går inte att förneka. Och jag ramlar djupare ner i småbarnslivets hål. Med Algot tog det lång tid innan vi introducerade varken aktiviteter eller playdates med kompisar. Men Idun är definitivt en lillasyster och vill göra precis som Algot. Hon insåg direkt vilket smörgåsbord livet kan vara. Så nu har vi tre aktiviteter på en vecka för barnen sammanlagt. Av fem vardagar. Jahapp. Samtidigt så rå-myser man lite inombords när man ser sitt barn dansa sig yr med en av sina kompisar. Nygammal favorit är lätt smutsig rosa som ögonskugga, kör samma nyans på kinderna och så bli det en vinterfrisk look. I mitt huvud iaf. Samtidigt som jag v a r j e dag ser ut som en panda i slutet av dagen. Finns det någon mascara där ute som inte lägger sig under ögonen? Eller har de något personligen emot mig? Jag undrar.
