<div> </div> <div><a href="http://emilydahl.se/" target="_blank" rel="noopener">Lucka 8 i Emily Dahls julkalender</a></div> <div> </div> <div>I <a href="http://justwannahavefun.se/midis/2014/february/" target="_blank" rel="noopener">februrari </a>skrev jag att livet inte var så värst spännande, att vardagen hade sin prime-time och att det var skönt att få en paus från bergochdalbanan som ofta är livet. Ironiskt men tanke på att jag inför det här inlägget hade väldigt svårt att reda ut begreppet vardag. När jag tänker tillbaka på det här året tänker jag att det har varit så helvetes mycket högt och lågt, upp och ner, djupt och högt. I våras tvättade jag knappt håret på veckodagarna för allt jag gjorde var att skriva på min uppsats, för att i nästa sekund stå uppklädd till tänderna på mitt eget bröllop. Därefter hamnade jag i någon slags post-bröllop chock och när jag tyckte min uppsats bedömdes orättvist la jag mig ner och hulkgrät i två timmar. Sen kom sommaren med all sin glans och meningen var att den skulle vara den bästa hittils. Och den var ju så BRA på så himla många sätt, men på lika många sätt var den lika dålig som bra. Sen kom hösten och den helt sjukliga tröttheten som våldförde sig på min kropp. Helt plötsligt var jag gravid. Även om jag har gått i och till skolan varje dag denna hösten så har liksom 87% av min tankeverksamhet gått till det här barnet som i skrivande stund växer i mig. Samtidigt som min vardag uttåt sett har varit väldigt normal och vardags-typiskt så har allt känts så himla onormalt, ovardagligt och konstigt. Nytt och läskigt.</div> <div> </div> <div>Så, för att sammanfatta det hela så har min vardag varit väldigt inrutad och slentrian samtidigt som den på andra sätt har varit fullständig oförutsägbar och ett ända stort virrvarr. Total omöjligt att gestalta genom en liten bild. Eller tusen. </div>
