Jag tänkte skriva att morgonen gått till ingenting. Det är förstås inte sant. Det har gått till en hel rad olika saker. Alla ofärdiga såklart i sann småbarnsanda - jag antar det är den känslan som gör en smått sinnessjuk. Den oerhörda frustrationen att aldrig få arbetsro. Som när jag ringer ett jobbsamtal där jag håller ett barn med ena andra och letar frenetiskt i mejlen med den andra. Ursäktar jollret där bak och försöker skoja om att jag kommer med ett personligt soundtrack nuförtiden. Eller är på ett jobbmöte när jag helt plötsligt känner att jag blir blöt på magen och två runda fläckar på tröjan växer fram. Fan, jag har glömt lägga in amningsinlägg eller vad det heter. Två bomullspads på tuttarna. De i mötet tittar sympatiskt på mig medan jag tittar uppgivet på min tröja. Jag skäms knappt utan ger mest upp och sitter där och skakar upp och ner på tröjan och hoppas det ska torka lite snabbare. Blir tröstad av Jenny på hangouts när jag skriker lite i frustration. Det är skönt att höra någon säga "det är jävligt jobbigt med småbarn" utan några omskrivningar. Skrollar lite på pinterest, väljer några bilder. Tänker att det får bli dagens humör. Det jag var sugen på idag utan någon större motivation. Visst kan man kalla det för någon kreativ övning? Om man kisar? Då har jag i alla fall gjort något idag som jag tycker är kul utöver att älska mitt barn. Förlåt för alla utläggningar. Min blogg blir så ryckig, jag vet. Men det är så mitt liv är precis exakt just nu. Ryckigt och nyckfullt.
