Jag vet, man orkar knappt läsa om hur fantastisk september är gardrobsmässigt, men kom igen! Sandaler och stickat!! Älskar vi det? Vi älskar det! Det ligger kebab i plastpåsen i dessutom! Vet inte om jag vågar säga det högt för är så rädd att förstöra det, men. Vid en handfull tillfällen har jag fått Idun till att lyssna på ljudbok i sitt rum i typ 20 minuter varje gång. Hon går rund och donar, leker och pysslar till en trygg liten berättarröst. Sjukt gulligt och jag får en kort men ljuvlig inblick hur livet med ett lugnt barn var nu igen. Algot och hans kompis Aviv påväg till Folkets Park efter skolan, när vi stannar och jag pekar på skylten och säger att min kompis har gjort den. "Din kompis är riktigt smart mamma". <3 Även om om dom nog bara tyckte det var coolt att mammor är superhjältar. Finns det någon annan fredagsbild? Jag tog den och skickade till Anton som var på jobbresa. En gång läste jag att det är när man kommit in människors privata sms-konverastioner, skärmdumpar and what not, som är det sanna guldet för marknadsförare och varumärken. En mediekanal man inte kan köpa, som är extremt svåråtkomlig och i princip omöjlig att mäta (kanske inte för Meta men ändå) men är där den största konverteringen och varumärkesbyggandet sker. Varsågod Santa Maria, u made it. Och så slår det mig att vi ätit extremt mycket kebab denna vecka. Det har helt enkelt varit en sån vecka. Mitt liv är så otroligt mycket vardag. Alltså, en-timme-i-taget-vardag. Ibland tänker jag att jag inte har något att göra på internet längre med all min kebab, tacos och gnälliga barn. Men så ser jag någon waila på Instagram i en reel för att få räckvidd, mimar till budskap i en halvrolig tolkning, och hoppar i så många olika outfits att de nästan får hjärnskakning. Och då tänker jag att världen har blivit galen och behöver mer kebab.
