Jag rundar av denna fredag med mensmage, en liten ryggsäck av oroskänslor och en stillsam undran över vart i helvete denna dagen tog vägen. Jag spenderade dagen med Algot några timmar på kontoret. Det var tomt och han hade en karantän dag efter en kort visit av feber tidigare i veckan (bara för jag skrev på Instagram att han hade världens bästa immunförsvar, det vet vi ju). Jag låg back i jobb och Algot hade hade lite att ta igen i Minecraft så det passade ju bra. Timmarna flög iväg. Sen gick vi hem igen och där kokade jag en kopp kaffe till mig själv och skulle fixa det sista. En presentation skulle in innan helgen och när jag tittade upp så var det mörkt igen. I bakgrunden hörde jag Algot spela online med hans kompis och det slog mig hur stor han blivit. Sen skurade jag vårt kakel med ättika och diskmedel. Jag är helt amazed hur bra det är som rengöringsmedel. High life. Vi har visning av lägenheten på söndag och jag är totalt ocool i hela processen, eftersom det känns som jag typ ska sälja min bästa kompis. Algot tyckte det var "jättelångt till ditt jobb, hur orkar du gå så långt varje dag". Han skulle nog inte skriva under på sloganen "I Malmö är det nära till allt". Tänk att han växer upp och blir Malmöit. Snart har Algot gått sin första termin på skolan och det slår mig att jag får en ny Algot i julklapp. Den lilla pojken som stod med huvudet uppgivet ner mot bröstet har ställt sig upp igen. Rörande och samtidigt utmanande, för hans nya position är något kaxigare än innan. Olika åldrar, innebär definitivt olika strider.
