Neapel är inte för alla, läste vi strax innan vi for iväg. Och det visade sig att Neapel nog inte är för oss. Det som var gammalt, charmigt och pittoreskt i Rom är nergånget, stökigt och smutsigt i Neapel. Italienarna är lika högljudda och burdusa som trafiken och en stressad själ som en själv, med ett trytande tålamod, pendlar mellan att ge en rak höger eller att börja gråta. Varje gång min blick blir mer och mer ivrig tar Anton mig i handen och ber mig ta två djupa andetag, rädd för att jag skall ge en mördarblick för mycket till fel gudfader. Nåväl, ett par, tre saker som faktiskt är bra med Neapel: Pizza! På Neapels äldsta och mest välrenommerade pizzeria beställde vi en pizza av varje sort. Tur för kaloriintaget att de bara serverade två sorters pizza. Pompei! En kort tågtur från Neapel finns en bit av antika romarriket, återkommer om det. Till sist gick vi en guidad tur på europas äldsta, fortfarande aktiva opera, som var helt strålande fin. Ifall man har biljetter till en föreställning, skulle jag rekomendera att åka till Neapel på direkten.
