Jag läste någonstans att det än så länge varit mindre än två timmars solljus i november. Det låter inte helt osannolikt. November är verkligen novemberig i år. Låt er inte luras av bilden för den är tagen en ack så sällsynt solig novembereftermiddag för två år sen (jag ser att jag dessutom tog bättre hand om mina pelargoner då). Annars? Det är lite stressigt för tillfället. Det går ju över men stressen känns extra stressig med ett foster ombord. Det känns visserligen helt okej på dagarna, som att jag faktiskt hänger med i ett ganska så respektabelt tempo trots magen. Men sen. När jag lägger mig ner. Då blir jag så trött att det känns som jag springer ett marathon i 15 kilometer i timmen fast jag ligger raklång i soffan med godisskålen balanserandes på magen. Jag är då så utmattad att jag inte ens orkar bli avundsjuk på kompisar som går på röda mattan på Instagram. Jag tror jag äntligen har hängett mig till att vara med barn.
