Sista halvan av December sa verkligen poff. Två veckor sen vi var och hälsade på min mamma och Algots mormor i Kalmar. Vilken lyx att få så mycket av sina far- och morföräldrar på så kort tid. Och denna gången prickade vi in fint väder dessutom. Glad trots att man ska böka på fingervantar. Något som är så fantastiskt Algot är att (än så länge) typ inte gnäller? Inga suckar när vanten korvar sig för han vet inget annat än att vanten korvar sig. Inget stön när overallen ska på trots att jag drar mig så mycket för det att vi alltid kommer lite sent. Så himla mycket bök. Men han bara rycket på axlarna, knappt det för det är bara så världen är. Fint av den lilla knäppisen att ge oss en liten lärdom eller två. Fast med det sagt längtar jag ändå tills vi gnäller över hur jobbigt det är att smörja dom med solkräm hela tiden. Ena dagen åkte vi in till Kalmar det var fint och smockfullt med folk (bilderna till trots) vilket var oväntat. Kul men oväntat. Kalmar är inte direkt en metropol. Men charmigt! Längtar efter fler såna här bilder under 2018 <3 Älskar att Algot får har så många viktiga människor i sitt liv, där alla har och får plats. Återigen. Han bara är. Verkligen sån himla insikt och ro han ger mig i det. Fint, kallt och tyst. Jag älskar ytterligheterna och konstrasterna från det ena till det andra. Nästa gång vill jag pricka in när samma åker blomma i neongult. Firade lite jul och Algot fick en hel verktygstation. Årets julklappar till Algot har verkligen varit mitt i prick. Gladaste ungen i stan. Sen kramade vi MoMo och katten Tolstoy hejdå, puss och ses snart igen!
