Jag har en hemlis. Jag älskar Oprah, Whitney Houston och citat. Ibland är man mer mottaglig för det sistnämnda (och det förstnämnda för den delen) men jag älskar det. Inte i-hemmet-på-en-kudde älskar, men älskar det när det ger mig en liten insikt. En liten känsla av lättnad i själen. På gymnasiet brukade jag skolka för att kolla på Oprah. True story. Och för att gå på toaletten. Så sinnessjukt att så många tjejer inte vågar gå på toaletten ute. Om jag någongång får en dotter ska jag lära henne att hon får bajsa var hon vill. För att hon är människa. Inte en docka. Vilket för mig till första citatet. Saker började ändras för mig när jag började känna det här. På riktigt. Inte över en natt såklart (herregud, jag är 30). Utan små saker över tid. Vågade ha en blå soffa istället för grå. En rosa matta istället för beige. Blommiga byxor med en rutig skjorta. Ta plats på festen. Skratta högt. När jag slutade be om ursäkt för mig själv och istället förstärka det jag trodde var fel. Så började allt röra på sig. Det är först nu jag inser att jag ofta känt mig fel eftersom jag inte passat in den typiska tjejmallen. Jag är högljud, brölig, ärlig. Pratade alltid mycket i klassrummet och räckte aldrig upp handen. Ifrågasatte. Till och med på universitetet blev jag straffad för det. När är lärare frågade mig vad jag tyckte om en uppgift. Meningen, inser jag nu, var att jag skulle nicka och le, smeka hans ego men jag svardepå frågan; att den var lite tråkig. Och han lutade sig in och sa "är det uppgiften som är tråkigt eller är det du som är tråkig". Ridå. Senaste tiden har jag blivit så in i bomben provocerad när folk kallar mig känslosam. Det må vara sant. Men. Varför är det fel? Varför är jag fel och inte, låt oss säga, samhället? Härom dagen sa någon till mig "Christin, du är en passionerad person" och jag fick nästan tårar i ögonen. Det var första gången på länge som någon beskrev mig positivt istället för att lägga huvudet oroligt på sne. Eller säga att jag kanske skulle överväga lite mer terapi. Saker är bättre än på länge. Men såhär har det varit många gånger. Jag är skitbra på att låtsas som allt är bra. Vilket ställt till det många gånger för mig. Jag är den som skrattar samtidigt som jag stänger dörren och sen lägger mig på badrumsgolvet och fulgråter. Men det har blivit bättre. Jag går ut till Anton i soffan och säger "jag har ångest nu" och då gör han en macka till mig. Vid tjejmiddagen sa jag "jag har starka stressymtom just nu". Då tar dom mina händer och kramar dom länge. Det hjälper att säga till. När folk träffar mig första gången för jag ofta höra att jag är "ärlig" och så tittar dom ofta nervöst omkring sig. Hur vågar hon? Jag vet faktiskt inte. Men jag har alltid haft svårt för rövhål-beteende. Jag har bråkat med chefer, sagt upp mig från jobb och blivit av med jobb. Men jag måste tro på att det lönar sig i slutändan. Att jag ändå inte vill vara på ett jobb där chefen lurar mig på lön, snor mina idéer eller mobbar mig. Jag måste tro på att det lönar sig i slutändan. Nej. Alltså nej. Allt är inte bra. Speciellt inte när man är mitt i det. Med lite distans kan man kanske se att det ena eller det andra också förde med sig något bra. Detta är ett omvänt citat. Som gett mig mycket ångest och skuldkänslor när jag inte klarat av att se det goda i allt. Så ville bara säga att det är okej att allt inte är bra hela tiden också. Istället. Gör detta. Även om det är det svåraste. Att acceptera. Hur vet man vad det är? Jag kan må bra av så otroligt olika saker vid olika tillfällen i livet. Vilket förvirrar mig. Ofta gör jag fel och blir tröttare. Men lär mig. Och lyssnar mer när kroppen reagerar nu. Jag gick faktiskt hem från en middag nyligen för jag mådde dåligt av samtalsämnena. Bara en sån sak, antar jag. För att jag inte kände att jag fick göra detta. Jag var i en situation där jag kände mig för stor. Igen. Ville för mycket. Igen. Kände för mycket. Igen. Var orealistisk i mina drömmar. Igen. JAG VILL VARA STOR. Typ så. Och ofta baseras min ångest för att jag är rädd för att jag inte ska få lov att göra det här. När det är allt jag vill. p.s Alla bilder hittar du här.
