Nu är det en vecka sedan vi åkte till Sapa och vilken vecka det har varit! Sapa är något av det mest makalösa både jag och Anton sett, när det var fint väder vill säga. De två första dagarna var dimman så tjock att man knappt såg sina egna fötter, men så är det ju i bergen. Föränderligt. Låt oss ta en titt på de två första oh, så dimmiga dagarna! Vi åkte till Sa Pa mitt under nyår, så tågstationen var proppfull med människor och vi blev flyttade till ett tidigare tåg. Det funkade fint, vi hann till och med ta ett foto mitt i transport-hetsen. Ungefär såhär mycket såg man, om man hade tur. Det var en chock att komma tillbaka till Sa Pa en vecka senare, för då var det sol och hela landskapet såg annorlunda, grönt och stort ut. Första dagen gjorde det inte oss så jättemycket för vi var megatrötta efter nattåget och sov bort nästan hela dagen. Men vi hann gå en liten tur med vår guide. Förresten var det bara jag och Anton i vår grupp. Vi träffade inte någon annan som skulle vandra lika länge som vi. Men det var fint för guiden var rolig och snälll och vi gick där nästan inga andra turister gick. Bra! Vi gick till byn "Cat Cat Village" där de förberedde nyårsfirande för fullt. Det såg ganska makabert ut, i ärlighetens namn. Hundar, barn, kycklingar och så vi då var i samma rum där gristarmar sköljdes och lår styckades. Vi gick tillbaka, åt grönsaker och sov resten av dagen. Dag två var lika dimmig, men det fanns inget att göra åt det! Så vi gick på. Det är vår i vietnam, blommor och bebisar överallt! Ett vilt kardemumma träd och så vår blåa guide då. Till sist kom vi fram till vårt första homestay. Homestay är det bästa och mest utmanande med hela turen. Ingenting är som hemma, verkligen ingenting men närmre lokalbefolkningen än såhär kommer man nog inte som turist. Solen kom fram en liten liten stund och gav hop till morgondagen. Vi fick ett rött ägg av värdinnan, det, färgen rött alltså, symboliserar glädje, tur och framgång. Här är köket! Just här lagas det mat till grisarna, som tur var fick vi pommes istället. "Fransmännen lärde oss hur man gör", sades det. Eftersom det var nyår och tet så bjöds det inte bara på enorma mängder kött utan också risvin. Mannen i huset var tydligen full som ett hus när han kom hem! Vi såg fyllon lite här och var under turens gång sen. Festligt! Efter en enkel kopp gick vi och la oss i ett rum där dimman och kylan välde in mellan plankorna och grisanarna nöffade utanför. Dagen därpå tackade vi för gästvänligheten, tog den obligatoriska gruppbilden och gick vidare mot en soligare dal.
