Semester eller inte, alla sover bäst hemma. Den bittra sanningen som jag inte velat erkänna och strävat emot i 3,5 år. Fast det egentligen "bara" handla om hur man pratar om semester. Tar det för vad det är. Semester är inte längre vila, utan någon annat (som ibland är lika viktigt). Men så här sitter jag med ont mellan kota 1, 2 och 5 efter att Algot gett mig generösa 7,5 cm att sova på i natt. Gärna med en fot i huvudet. Huh. Så medan jag väntar på att alla andra ska vakna kan vi titta på senaste tiden. Förfäras och förtjusas över att tiden går så fort. Tänker att det betyder att man haft kul (hoppas jag) men framför allt- att man haft energi att göra mycket saker. Något jag inte tar för givet (på tal om sömnbrist!). I slutet av september kom Sandra ner till Malmö på besök. Vi lärde känna varandra på Instagram när vi båda var nya föräldrar och levde typ identiskt liv, hehe. Internet är fantastiskt på så sätt, love it. Men det kan också göra det snårigt, kommunikationen, vilket vi fick lära oss den hårda vägen. Men att träffa Sandra precis när jag gjorde det var speciellt, för jag kände mig inte lika rädd och ensam, vilket är väldigt fint och typ livsnödvändigt. Då var det fortfarande höst på riktigt och ganska varmt. Har slarvart bort en av dessa strumpor. Varfööör, allltttiiiid. Orkar inte med vissa av mina egna karaktärsdrag alltså. Samma vecka hade vi #JWHFstylechallenge och detta var fancy friday. Fortfarande helt i extas över hur fin och kul den veckan var. Jobbade här, på Miloii, nästan hela den veckan. Tyvärr var det storm den veckan och inte allt för mycket att göra. Men så mysigt att få stå i butik igen. Fast det är jobb, och jag blir nervös när jag inte kan saker pga nytt, så tycker jag det är avkoppling. För det är något helt annat. Jag är där på onsdag igen! En annan dag mitt i veckan mötta jag upp Lina för en catch-up lunch på nyöppnade Quan. Maten var sådär. Alltså, inte äckligt, inte god. Men det var lunchen det, har hört att kvällsmenyn och drinkarna ska vara snäppet bättre. En annan dag var jag på Linas kontor på Garbergs. Där vi mötte upp Anna aka anotherblog och Gudrun aka Karuscha. Så himla kul och, såklart, så inspirerande kvinnor. Fotade Anna till en kommande intervju på JWHF och sen gick vi in för att prata mode! Vilket både jag och Lina tycker är kul, hehe. Och det var väl hela essensen av mötet - hur kan man fortsätta ha kul med mode på ett hållbart sätt. Jag, som annars har lätt att känna mig dömd och ifrågasatt i den frågan (mycket pga dåligt samvete och inte alltid har på fötterna i ämnet), blev eld och lågor för att samtalet var så öppet, härligt och ärligt. Och det är väl där någonstans man måste börja. Erkänna att vissa saker är jobbiga, att man är rädd för andra. Även om det låter fånigt och pinsamt. Anna och Gudrun har ju ett himla roligt och spännande projekt på gång som jag tror hade varit både kul och bra för såna som mig. Hehe. Lämnade mötet med en känsla av hopp och möjligheter istället för att allt var kört. Gick hem i ett slående fint Malmö som håller på att gå från höst till vinter. Nu är det skymning igen varje gång jag hämtar Algot på förskolan. Vi har en resa i huvudet vi hoppas göra i februari, men det är lite beroende på ett jobb eller inte. Sprang förbi Lilla Kafferosteriet en dag. En gång i tiden fikade jag där stup i kvarten, men sen blev jag frilans på deltid och där är datorer inte välkomna. Men fortfarande gott kaffe. Jag var där efter att ha fått låna en kontorsplats en förmiddag hos vår byrå 040. Älskar detta gäng alltså. Så glad att vi valde dom till att hjälpa oss bygga JWHF. Och det är inte utan att jag blir megatacksam när de är tålamodiga när jag inte fattar något och engagerar sin något utöver det vanliga i JWHF. Extra tack till fina Jennifer som denna tagen hjälpte mig styra upp mitt liv litegrann. Hehe. Strump-sneackers!! Så sköna alltså. Använder dom oväntat mycket. En kväll var jag på Kasai in the sky. Med Sanna och Karin inledningsvis, innan Lina anslöt sig. Första gången i denna konstellationen, hoppas det blir fler. Bra tjejer ju! Karin har jag lärt känna genom Lina och Sanna, och Sanna lärde jag känna för ett år sen när hon var stylist inför Family Living reportaget. "Ska vi inte dricka kaffe en dag", sa vi och så gjorde vi det. Sen dess äter vi lunch typ minst en gång i veckan. Kompisförälskelser när dom är som bäst, hehe. Kanske inte min cup of tea egentligen detta ställe men kul att göra något nytt. Bäst av allt var faktiskt utsikten, så bra att man kan tänka sig komma hit igen. Maten var också helt ok god, men servisen hade en del att jobba på. Fint ju att få lov att ha detta i mitt liv. Högt och lågt och kärleksfullt. Och så en från i denna veckan, som gick så snabbt att jag knappt hann fatta vad som hände. I från ett möte tillsammans med Sanna faktiskt. Det hade varit så kul att jobba ihop ibland. Det är den generella drömmen (mål för 2019 är att jobba lite mindre ensam), sen ska man "bara" hitta formen och hur. Hoppas det hela går vägen.
