Det är måndag och jag känner mig nästan bakfull priset jag får betala för en fantastiskt sommarhelg kanske låter konstigt men efter en fartfylld helg slår min kropp bakut straffar mig när jag kört på för hårt egentligen ville jag skriva om helgen som varit i vårt hus tillsammans med min lillebror, Helle och våra barn en sån knäpp mening förresten våra barn tänka sig, helt plötsligt är en verklighet som kändes oändligt långt bort här lika skön som i drömmen därför är det frustrerande när min kropp inte hänger med efter ett halvår av brutal sömnlöshet har den inga depåer att ta av ett steg fram två steg bak Kroppen gör fysisk ont såna här dagar det är jobbigt att öppna ögonen huvudet dunkar sinnet blir grumligt sikten är inte fri men helgen som varit tröstar mig för de bra dagarna är trots allt fler än de dåliga nu det blir bättre det här är ett undantagstillstånd
