Min tutte hoppar ut ur BH:n hela tiden. Det är sån där mjuk i tyg och en storlek för liten, men jag tänkte att L skulle räcka när jag tog den i farten inne på Monki. Men jag antar att Monki inte gör BH:s till bröst som ammat två barn eller whatever. Det stör mig för det påminner mig om vad jag inte längre är, fast det inte stör mig egentligen. Årets bästa rea-köp däremot var dessa mjukiskläder. Jag chillar hemma och går direkt till lekplatsen och ber till och med min mamma att ta en bild på mig. Bra betyg för en söndagsoutfit. Minus BHn då. Ingen av oss sov speciellt bra i natt. Stormen var stökigare än en nyfödd bebis, nästan som om Idun fick smaka på sin egen medicin. Så när jag väckte Idun och bar upp henne till lägenheten från vagnen efter lunchsovet, så bara fortsatte hon sova. Så ovanligt att jag inte kunde låta bli att njuta lite. Idun blev större mycket snabbare än Algot. Så det händer inte så ofta att hon sover i min famn. Nu börjar ungen till och med få hår. Annars gick jag en promenad idag. Under tiden skickade Anton bilder som han hittade på vinden när han rensade ut. Bilder på när vi är tjugo och åt räkor i Spanien. "Sluta skicka dem till mig, jag känner mig än mer sliten och döende", svarade jag. Halvt på skämt, halvt på allvar. Lite för att jag knappt orkade gå en promenad och fastnade i en liten negativ tankegång om att "ska det vara såhär för alltid". Jag har så svårt att föreställa mig en tid där man har energi över i slutet av dagen. Eller mitt under dagen för den delen. Förra helgen träffade vi en vän som fick växla ner i vardagen för att inte gå i sönder helt. Vi har barn i nästan samma ålder och när hon sa "det har varit några slitsamma år", så visste jag att hon inte bara menade jobbet.
