Ännu ett ute-kalas, ännu en pulkabacke! För någon vecka sen firade vi Iduns och hennes kusins 1 års dag med ännu ett kalas ute. Nu har nästan alla hunnit fylla år och vi har inte fått gå in än. Samtidigt har en pulkabacke aldrig kommit lägligare. Det gör det kul att vara ute. Idun och hennes kusin är nästan prick lika gamla, det skiljer bara tre dagar på dem. Det verkar som att vi gillar att ta alla födelsedagar pö om pö. Vi klarar av typ 70% av familjens födelsedagar i januari, april och augusti. Algot stod på ett par skidor för första gången! Han har tacklat både längdskidor och skridskor denna vinter - väldigt roligt. Anton kollade på en YouTube-film hur man lärde barn åka skridskor och vips så kunde Algot. Tack internet. Idun i skolsken. Så som hon lever livet. Vi fyllde på med vantar och halsdukar på vägen dit. Och påväg hem körde en del av sällskapet och köpte vinterskor men hann huttra på ett sista kalas i sina Vans. 2020/2021 har verkligen omdestinerat våra garderober. Samtidigt (och något symboliskt) upptäcker och fascineras Idun över när något byter plats. Vart tar saker vägen egentligen? En ovanlig syn, om än rörande. Ibland blir jag ledsen när jag tänker på att knappt någon i vår familj på någons sida känner Idun sådär på riktigt än. Men tröstande på ett sätt ändå att hon upptar en fullständigt naturlig plats. Algot kämpar också tappert på att förstå sviterna av pandemin, även om han inte förstår att det är sviter än. Han bara lever livet. Eftersträvansvärt ändå. Och vi hade en riktig härlig eftermiddag med varm korv, solsken och pulka åkning. Precis som om vi själva valt att det är klart det är ute i vi ska va!
