Idag åker jag och Algot till Mallorca och hälsar på på min lillebrors bröllopsresa. Där är också allt bildmaterial från bröllopet, men tills dess - det här var mitt tal till brudparet - såklart, men kanske ändå framför allt till min lillebror. Vi bråkar mycket när vi är små jag nyper dig i kinden när jag tror ingen ser redan när du är en liten bebis tvingar dig hoppa från tak så du bryter foten, slår hål i ditt huvudet du vet den gången jag trodde att jag dödat dig vi blir tonåringar går varandra på nerverna, men super ändå ihop ibland det är kul och du är söt när du är full du blir Kalle i hela mitt kompis gäng dom frågar fortfarande efter dig ibland hur mår Kalle, vad gör han? du har för alltid en given plats tiden går du växer upp, träffar brudar det slår mig shit pommesfritt är min lillebror snygg? ett kap? dina solblekta guldlockar såklart du drar till Oslo, flyttar till Köpenhamn blir en av mina bästa vänner vissa saker i livet delar jag bara med dig saker ingen annan förstår vi är knappt 20 och 22 när vår värld går i stå för evigt tacksam att jag har dig bredvid mig du träffar Helle säger att vi skulle kunna bli kompisar du är övertygad men jag mumlar tänker i en perfekt värld så kanske men vår värld är inte perfekt full av defekter grumligt, svår navigerat men Helle tar sig fram mjukar upp kanterna för in fler nyanser tillför kärlek, övertygelse omfamnar dig oss ni får Viggo en Hansen liknande sak, clausen-bruun generna verkar vara veka grejer ingen av våra barn liknar oss men sen igen, så vet jag ingen som kan stirra igenom mig som Viggo han har det ändå i sig som om han vet vad jag gjorde mot dig när du var liten som om han tar dig i försvar tänker, mig rör du ta mig fan inte tiden går och livet levs sluta aldrig våga spring med so far so good ni gör det bra nu är det bara resten av livet kvar och jag, jag ser framemot att få vara en del av er livslånga historia