<div><a title="me" href="https://www.flickr.com/photos/134988819@N03/23016749451/in/album-72157658199240209/"> </a></div> <div><a title="me" href="https://www.flickr.com/photos/134988819@N03/22992203292/in/album-72157658199240209/"> </a></div> <div>Anton och Algot har precis gått ut genom ytterdörren. Jag slängde tusen pussar åt deras håll, och när deras ryggtavlor försvann ur ögonvrån stängde jag dörren och drog en djup suck. Det var längesen lägenheten var så tyst - en aning märkligt när omvärlden samtidigt skriker i panik. Visst känns mina problem triviala i sammanhanget, mitt inre kaos är ju ingeting i jämförelse med det kaos som utspelar sig på Paris gator just nu. Men med det sagt så skall det bli väldigt skönt att för första gången sen jag blev gravid få vara själv ett helt dygn. Paradoxen som alltid uppenbarar sig i sånahär situationer - att ens liv fortsätter även när någon annans inte gör det. </div>
