Trädgårdskalas, ändå bästa sorten älskar att duka upp på gräset och på bordet spela lite fotboll, hänga lite i hammocken få solen i ögonen minns att jag envist ville ha Algots namnfest ute på vår gård så han någongång skulle kunna gå förbi hänga på grinden titta in, peka och säga här bodde jag när jag var bebis, där firade vi att jag var jag läskigt att satsa allt man har på trädgårdsfest i Sverige väderleken är ingen man litar på men ändå, jag önskar mig fler och mer till nästa år men en trädgårdsfest som är att lita på år efter år är Sebastians hamburgekalas visst, har missat ett eller två men jag minns när han stolt höll fram hela handen fem fyllde han då i år svettades vi i solen han är nu nio och stencool med stenkoll kaxig och kraxig men erkänner till sist att jag är hans bästa vän skit i att jag fick tvinga honom att säga det vi kom direkt från landet rotade fram någon slags finklänning som jag hade längst ner utfall att men inget schampoo eller annat tjafs upp med håret i ett nafs ser nu allt bebishår inte Algots då utan mitt som finns vid tinningen och där bak man ger bokstavligen av sig själv när man får barn till och med mitt hår skall han ha nåja, men tänkte inte på det när vi sprang däromkring mellan barnrop och grillrök mousserande vin, chips och äpplen som landade mitt på små bebishuvuden Trädgårdskalas, det borde definitivt finnas fler av dom
