Algot är sjuk febrig, hostig ringrostig som brev på posten när man börjar förskolan, antar jag vardagen går så snabbt nu det hinner knappt bli måndag innan det är fredag igen härligt ändå livsbejakande på något sätt det jag alltid längtar efter när dagarna kryper fram en lättnad att pausa allvaret en liten stund slippa överanalysera varje detalj utan bara följa med i det som händer vara mitt i livet nackdelen, för den finns ju alltid i allt är att dagarna går på automatik samtidigt som det är skönt att inte tänka efter är det lätt att känna att man ligger efter för vem jag vill vara vad jag behöver spelar ingen roll försvinner när ens unge skriker
