Vi hinner vara hemma i fem minuter innan bombnedslagets sker poff, och sen är allt tillbaka till normalt sen Algot flyttade in är vår lägenhet ett hundra procent mer stökigt lägg då till att vi var stökiga redan innan men ändå, i blame the baby orkar inte rulla ihop toarullen en gång till vi klev innanför dörren häromdagen dumpade sommarhuset på golvet och sprang ut på stan det ljuva dubbellivet sprang mig andfådd aj aj samma gamla misstag rädd att missa vill för mycket på en gång sen börjar kroppen klia den hårda våren har lämnat sina spår stressar hela dagen hinner knappt andas från det ena till det andra springer och stressar iväg i säng sova sjukvart i timmen till och med sömnen blir en sport att vinna jag skall sova mest och bäst dömt att misslyckas men inser alltid det försent varje gång det händer inser jag hur svårt det är att leva som man lär
