Algot snarkar bredvid mig när jag skriver. Ett härligt ljud i en annars tyst lägenhet. Vi har sängen i vardagsrummet och två nya rum i vårt gamla sovrum. Förstår att man kan tycka att jag & Anton kör igång detta mitt i allt annat och efter en tuff höst är smått sinnessjukt. Men det är i detta som jag känner igen oss. Väldigt härligt att vara ett team igen. Och så en solig eftermiddag på det och renoveringen är inte så jobbig om man kisar. Att renovera lägenheten, eller rättare sagt, att lägga till rum har för oss varit att skala ner. Ta bort pressen. Hur knäppt det än kan låta. Vi funderade på att flytta. Men att hitta en ny lägenhet, sälja, visningar, flytta, bo in sig kändes för övermäktigt. Som att vi inte skulle klara av det just nu. Sen gick vi från att göra ombyggningen själva till att ta in hantverkare. För att klara oss och orka ta hand om varandra. Så även om det verkar oklokt så har vi skalat ner och tagit in hjälp för att klara det. Men med det sagt så är det ganska ogött att ha hela lägenheten i ett enda rum, så vi är ute mycket nu. Tacka vet jag våren. Kunde i princip ha bara ben idag och ingen jacka! Om typ en vecka ska allt vara klart så pass att vi kan ställa tillbaka allt. Fast tillbaka blir det ju inte, det blir nytt och det är efterlängtat. Snart blommar körsbärsträdet på gården och det är ljuvligt. Maj, som jag längtat med skräckblandad förtjusning. Efter allt som underbart och enkelt i maj, men också efter att efter flera månader av slit, drömmande och planerande så är det bara ett par veckor tills jag och Lina lanserar vårt nya projekt. Magkittlet alltså.
