<div>Vi går omkring i städer med sprikraka gator, numrerade och döpta matematiskt korrekt. Det finns inga små pitoreska kvarter eller medeltida slingrande gator. Varför funkar det? Det är fullt med folk i kaffeerna, folk överallt.</div> <div>Förra veckan gick vi på en vandring med en arkitekturhistoriker i san francisco. Vi, en amerikansk barnfamilj och en kille i cowboyhat. Det är alltid roligt att höra om en stad från människor som bor där. Vissa saker är lite konstiga och annorlunda från hemma, framförallt att de säljer air-rights, mer om det sen.</div> <div> <div> </div> <div>På varsin sida av gatan står den sista klassisistiska skyskrapan i stan (till vänster) och den första modernistiska (till höger). Mellan dem, trottoar, gata, trottoar, börskrasch och världskrig. Den ena klar precis innan börskraschen 1929 och den andra är den första stora byggnaden efter kriget, byggd 1959.</div> <div> <div> </p> <div> </p> <div> </div> <div>Det nya av de båda husen, modernistiskt av Skidmore, Owings & Merrill 1959. </div> <div> <div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> <div>I san fran kan en fastighetsägare som inte bygger så högt som de får på tomten sälja sina obyggda våningar till grannen. Därför ser man ofta ett högt (och då menar jag HÖGT) hus bredvid ett lågt. Ibland blir det konstigt. Oftast. För övrigt är det vår arkitekthistorikers favorit till höger på bilden, Hobart Building av Willis Polk från 1914.</p> <div> </p> <div> </p> <div> </p> <div>I vissa hus har de sålt sina air-rights och utnyttjat pengarna för att renovera och återställa gamla interiörer.</div> <div> <div> </div> <div>På vissa ställen är det bättre att spara det slitna än att byta ut det mot nytt. Här har en hissvärd stått i 30 år och visa t folk till en ledig hiss. Hans fot har slitit så mycket på marmorgolvet att det blivit en liten grop. Fint.</p> <div> </div> <div>Varför är det så lite folk? Om man vill bygga stort i stan måste man planera offentliga platser i projektet. De kallar det POPOs, privately owned public open space. Byggnadsägarna har hand om de små områdena, men de vill egentligen inte ta hand om dem. Därför försöker de oftast gömma undan dem så mycket som möjligt. För att komma hit måste man gå igenom ett köpcentrum, upp för en omarkerad trappa, runt ett hörn och sen förstå att bänkarna är för allmänheten. </div> <div> </p> <div> </div> <div>Ibland blir de konstiga reglerna bra. Här har de rivit ner massa våningar, använt lufträttigheterna till huset bredvid och öppnat upp bottenvåningen som en POPO. Fint, men synd att de stänger av allt klockan fem på kvällen. </p> <div> </p> <div> </div> <div>Det här templet är byggt till en världsutställning, men används nu mest som en park.</p> <div> </p> <div> </p> <div> </div> <div>Saint Marys of the Assumption av Pietro Belluschi och Luigi Nervi. Färdigt 1970.</div> <div> <div> </div> <div>Frank Lloyd Wright, V. C. Morris Gift Shop, från 1948.</div> <div> </p> <div> </p> <div> </div> <div>Två klassiker som avslutning....</p> <div> </div> <div>Vajrarna på Golden Gate är oväntat stora</div> <div> </div> <div> </div> <div>Snart mer från Miami!</div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div> </div>
