Hej från Västkusten! För ett par veckor sen, men ändå - västkusten. Så mycket bildmaterial på sommaren, så lite tid. Så får det vara. Sommaren går först. Den prioriteringen har typ sänkt min stressnivå med tvåtusen procent. Här hos Caspian och hans familj. En vild pudel Algot var totalt livrädd för först. Någon vecka tidigare när vi var på kalas hos samma familj, fast i stan och Caspian öppnade dörren skrek Algot "neeeeeeeeeeeeeej" och kutade åt andra hållet. När vi lämnade Lekil tog han honom i tas och sa "hajdå Capian" ♥ Här är som om en tavla. Mellan att ha skaffat ett eget hus och livet så hade det hunnit gå två år sen vi var här sist. Så var väldigt glad att få vara tillbaka. Det är mina gudbarn eller fadderbarn eller vad man nu vill kalla det som bor här. Dom har en studsmatta som Algot vägrade lämna. Samma kids som tagit diverse foton på mig och Gottegrisen. Så fint. Hopa Hopa Hopa - herregud så svettiga dagar det var! Kustliv! Dom första dagarna var jag där själv med Algot innan nästa Gottegris kom. Här hade vi bestämt oss för att bada. Det var inte sol men vindstilla. Man tar vad man har. Algot kan bada i vad som helst, spelar ingen roll om det är en ishink. Han åkte till och med på sup-en (stand up paddle). Jag vet inte riktigt var han har fått sin känsla av säkerhet ifrån. Han har liksom alltid fattat vad som är farligt. Han satt så fint och höll fast sig och såg så stolt ut! Medan andra föräldrar från strandkanten var redo att ringa socialen. Men jag tänker att vi uppfostrar en kaxig unge mer effektivt såhär. Att vi gått på babysim har hjälpt oss mycket. Ingen av oss är rädd för vatten. Jag testade också! Lite läskigt med kul! Tänker alltid att jag är en sportslig tjej, men känner mig alltid som bambi på is. Som den gången jag la mig ner i skidbacken och grät att jag var rädd för att dö. En annan eftermiddag gick vi ner till bryggan. Inte för att bada denna gången.. ...vi skulle fiska! Krabbor! Åh barndomsminnen alltså. Första av många! Även om Algot inte riktigt fattade grejen. Utan körde ner hela handen i hinken för att plocka upp dom. Aj aj. Men så sjukt mysigt att få göra sånt som man själv gjorde när man var liten. Otroligt fina dagar rakt ner i sommarlovsminnen-burken!
