Det finns vissa stunder jag vet att jag kommer sakna. Trots att de bestått av så extremt mycket gnäll, tjat och bråk ibland. Men dagarna när förskolan är stängd och vi får en bonus-eftermiddag är det mysigaste. Man är väl inte skåning för ingenting. Vi kompromissade med en mössa iaf, trots att jag såg andras föräldrar blickar på mitt något för sommarklädda barn. Algot klädde sig som jag sa fram tills han började nollan, Idun är en annan femma. Hon är lillasyster av rang. Kan allt typ 2 år tidigare än Algot. Lite ligger nog också i personligheterna, men ändå. Med Algot som förebild är allt möjligt. Jag köpte en koboltblå mössa från Gina Tricot. Den är skönare än många andra mössor, så tips. När min mamma flyttade fick vi lite grejer hon inte längre fick plats med, så på väggen i det gröna rummet finns nu en Floslampa och en ny tavla från Malmö konsthall en gång i tiden. En dag när jag lämnade Algot på skolan så var det en otrolig morgon. Små ögonblick som verkligen piggar upp i november. Algot har blivit så otroligt stor. Jag får inte nödvändigtvis några kriser av att jag blir äldre, men barnen. Oh my, hjärtat. Det är så tydligt att det finns något i uttrycket att de bara är till låns. Även om det var en del av postförlossningsdepressionen med Algot, så har jag liksom från första sekund känt att detta är verkligen bara är en stund. Hela kroppen darrade då men även om jag ser mer nyktert på det nu så måste jag erkänna att kroppen darrar ibland fortfarande. Vi har haft kompisar på besök. Billie och Algot går på parkour tillsammans och vi delar upp körningen. Ibland leker tjejerna under tiden och ibland blir det pizza till alla efteråt. Bygger någon slags mössgarderob har jag insett. Jackor är svårt, dyrt och tar mycket plats men en mössa kan man gå loss med. hej från spegeln på jobbet! Sist men inte minst så vill jag tipsa om dumplings på Mitt Möllan. Äntligen!
