Vinterdröm | Christin Clausen Bruuns blogg

Förra lördagen var vi mitt i en vinterdröm. Skriken kommer liksom av sig själv när man drar upp rullgardinen och det ligger orörd, rykande nysnö på marken. För mig är det en av få saker som genuint tar fram barnet i mig, precis som på sommaren när man hoppar upp och ner i vattnet. Vi var i Kvidinge för att bjuda på 30års middag och till Antons förtjusning skulle vi äntligen laga mat över öppen eld, något han tjatat om i flera år. Klockan hade knappt hunnit bli förmiddag innan vi pälsade på oss och sen gick vi inte in förrän vid ett, till ett dukat bord och en paella lagad minst sagt från grunden. Men mitt i hela spektaklet tappade Anton sin vigselring - någonstans i trädgården - vilket la en sordin på stämningen. I ett ögonblick var jag kaxig och tänkte hur svårt skall det va men insåg ganska snabbt att det var som att leta efter en nål i en höstack. Axlarna sjönkt till marken när jag fick inse mig besegrad. Men så plötsligt! Mitt i en mening såg jag den, bara sådär. Som om besatt skrek jag rakt ut och kastade mig runt halsen på Lotta, känslan av att lyckats med det omöjliga pulserade i kroppen. Tänk om man kunde sälja den känslan på burk! Så till sist blev det en ganska oklanderlig dag. Ibland besvisar verkligen januari en fel.