Hej, Hur är det? Jag skriver från min Mac och det informerar jag er om eftersom jag nuförtiden är van vid att arbeta från en PC, och deras knappar är precis liiiiite bredvid varandra. Alltså är sannolikheten rätt stor att jag råkar trycka fel. Men stavfel och auto-korrekt är ni ju vana vid för jag brukar blogga från mobilen och då blir det så. Och så måste det få vara, även om något lockade mig till att öppna min privata dator igen. Carrie Bradshaw drömmen dör nog aldrig. Jag kom av mig efter sommaren. Det var en naiv tanke att det bara skulle vara business as usual efter ett så långt sommarlov. Eller efter ett kort för den delen. Skiftningarna känns alltid mer än jag tror de ska göra. Vardagen åt upp mig. Översköljdes av plikter. Och Idun som började skolan. Jag tror varken hennes hjärta eller våra hängde med. Ibland blir det så konstigt i mitt huvud för jag skäms typ när saker tar mer energi från mig än vad jag tror de ska göra. Eller borde göra. Och helt plötsligt känner jag mig olycklig. Antagligen för att jag inte låtit mig vara hela mitt jag. Den högkänsliga delen ska fotas knuffas bort, in i skrubben. Och där mår ingen bra. Ska försöka öppna dörren istället.
