Vi åkte till huset ett par nätter för att maxa det sista ur högsommarvärmen som varit senaste tiden. Härligt förstås men den här postnatala kroppen kämpar just nu. Vi har börjat ge Idun ersättning, vilket she loves, men min kropp är förvirrad av hormonomställningen. Jag har kraftiga humörsvängningar. Alltså k r a f t i g a. Jag försöker att inte vara för hård mot mig själv, men det är svårt när det är så pass svängigt. Som här när jag verkligen försökt anstränga mig och fått hela familjen att åka till en trädgårdsbutik, men hittar inget av det jag tänkt mig. Då börjar jag i princip gråta för jag blir så besviken och trött och nerslagen. Det är nästan ett helt inlägg i sig själv, hur jag har det just nu, eftersom det tar så mycket av hela familjen och sommaren. Trots idyllen. [gallery columns="2" size="full" ids="2147374342,2147374343"] Men det blommar oavsett om jag får psykbryt eller inte. Den här rosbusken är nästan vulgär i all sin blomning. Väller över och tar plats. Kanske därför jag tycker om den, vi planterade den för ett par, tre år sen. Den har blivit två meter bred och minst lika hög sen dess. Doftar ljuvligt. Även denna rosen som varit där sen kanske alltid men som vi grävde fram för den var så dränkt i allt annat. Det är en naturtomt, något annat hinns inte med så den är ruff around the edges, men ibland rensar vi lite ogräs för att det som faktiskt är lite härligt ska kunna växa. Men med bebis är även det svårt att hinna. [gallery columns="2" size="full" ids="2147374350,2147374349"] Sommarstöket. Som nog många kan känna igen sig i, för som någon skrev på Instagram när jag la upp en bild där "och vid sidan ligger en blöja full av kiss och en baddräkt full med sand". Exakt så är sommaren med barn. Det dekadenta livet får vänta. Plockade in en liten ros till vårt nya hörnskåp jag loppade i våras. Det blev riktigt fint. Ska visa någongång när jag inte har psykbryt hela tiden vi är i huset. [gallery columns="2" size="full" ids="2147374344,2147374345"] Tvätt på tork till nästa hyresgäst och trött blåklint från midsommar. Det verkar förresten som vi inte alls kommer iväg till Bornholm i alla fall. Är så in i märgen besviken och ledsen över det och att vi inte kan spendera veckan ihop med min bror. Och det händer så in i bomben mycket med Algot just nu. Jag skrattade så jag grät när jag sms:ade mina frustrationer till en kompis som beskrev exakt samma senario hemma hos sig. Det var en fin lättnad och slippa känna sig som världens sämsta förälder. Ibland är det svåraste i föräldraskapet att acceptera sin egen otillräcklighet. Men ibland räcker man i alla fall till ett parti vattenkrig och det är ju alltid något. Nu ska vi ha mysigt igen, skriker mitt huvud. Så då går jag ut och klipper lite rosor och sätter i en vas. I en loppad jeansskjorta från Levi's. Den springer jag runt i med bara trosor där på landet. [gallery columns="2" size="full" ids="2147374340,2147374339"] Ibland tänker jag på ett år från nu när kroppen är lite mer stabil och rosor bara är rosor och inte "vad är meningen med livet" och jag ångestsvettar ut amningshormoner.
