Två veckor efter skolstart landar vi vår första förkylning här hemma. En mindre, dock på vår tuffaste spelare (Algot). Jag kan räkna våra vabbdagar med Algot på en hand (Idun, not so much) men skolans baciller kanske är snäppet vassare. Vi får se hur den här matchen spelar ut sig, det är ju bara si sådär 12 år kvar. Jag och Algot kurrade ihop oss tillsammans för jisses så knockad jag blev av andra vaccinationsprutan. Så i vanlig pandemi-anda fick vi ställa in playdates och kalas. Istället kastade vi oss i bilen efter alla vaknat (okej, fick dra upp Anton) och åkte till huset. När vi köpte huset var ett av "kraven" att vi skulle kunna åka dit på max 2 timmar. Ett av de bästa kraven helt klart, så här i efterhand (förresten, jobbar på ett inlägg om huset efter önskemål, det kommer!). Gänget! Det är så oerhört mycket jag och Anton vill göra med det här huset och den här tomten. Vi har haft det i 5 år och det är först nu som vi har tydliga visioner och idéer, underbart och kul, men ibland så intensivt i huvudet att man blir helt snurrig. Tur att man har två karaktärer till barn som tar ner en på jorden. Visst visst, dom kanske får sig en oförtjänt avhyvling när jag är mitt uppe i något annat, men deras ess i ärmen är att de vet att de alltid går först, till sist. Hur som helst, det har varit ett underbart år i huset. Det är nog något positivt som faktiskt blev av pandemin. Vi bodde in oss och i slutet av sommaren slog en tanke mig som aldrig slagit mig innan: "kanske kommer vi bo här permanent någon dag". Jag fortsätter min resa mot självständighet. Ju mer jag lär mig, desto härligare blir det här. Idag gav jag mig på åkgräsklipparen. I somras körde jag också bil för första gången på....flera år. Jag tog körkort för 12 år sen, men i stan behöver vi knappast bil och under tiden bilen stod still så hann jag bli rädd. Men nu är jag igång igen, fin känsla - inte minst när Algot springer runt och skryter om att "min mamma kan köra bil". Min bästa hejaklack och pådrivare. Jag vill ju att han ska se att man kan. Men sen hände detta, haha. "Ehhhh... jag körde på något", kom jag in något uppgivet till Anton. Jaja, rom byggdes inte över natt.
